jag är förvirrad som fan nu, vet inte vad som händer...

Träffade Sandra hake igår, det kändes skit dumt att hon inte visste om något, dom två som var så bra vänner... Men jag märkte att hon var i chock för hon hade npg inte riktigt fattat det än, hon var ju rätt full och hade bara hört det av Mickan i förbifarten ungefär...

Var hemma hos min syster igår & vi kollade på filmer är vi är små, vi sjung och höll på. sen var det en rolig video där morfar filmar mig therese & pappa, när vi ska gå av båten så håller jag nästan på att ramla i. Haha, Jag är i typ chock och säger ingenting, Therese vblev jätte orolig och var också lite i chock. 
 Det var skit skoj att se de filmerna. =)

Men en sak jag har tänkt på är; Vad är det som gör att man överlever?
När jag var 2-3 år eller något, så var vi i österrike, så satt jag i vagnen och vi skulle gå över en väldigt trafikerad väg, Men så kom pappa & Martin på andra idan vägen, & glad som jag böev att se dom, Hoppade jag ur vagnen och sprang rakt ut i gatan, snacka om nära-döden-upplevelse! Men varför klarade jag mig`? Är det ödet som bestämmer?

För att få mig själv på bättre tankar, så tänker jag att det kanske var ödet att Helen skulle råka ut för en olycka så att hon och Rikard kunde vara tillsammans? Kan det vara så förutbestämt?


Jag ska träffa Vivi senare,vi ska åka upp till Korvan i Stenungsund. Kommer kännas konstigt att träffa henne nu,  men jag vill bara krama om henne och säga att alltkommer att bli bra!! Det vet jag.
Hon tycker det känns dumt att göra något, men jag har sagt det till henne också, att bara för att hon har roligt eller gör något kul, så betyder det inte att man inte tänker på henne, Men det är klart, så nära som dm var, så förstår jag att det tar lite tid.. Men jag hoppas bara att allt ordnar sig, det kommer ta tid, men det kommer bli bra!


Nu ska jag städa i lägenheten så att jag kan åka och träffa Vivi och sedan hem till min pappa som jag inte vart hos på tre veckor.

"I tried to be chill, but you're so hot that I melted" / Jason Mraz