why is it allways the good things that comes to an end ?
Det värsta jag vet är när folk ljuger, men det finns en sak som är värre -När man hör olika historier om en och samma händelse, och inte vet vem eller vad man ska tro på. Antingen tror man på den som står en närmast, eller så tror man på den andra personen.
Jag har en erfarenhet av att tro på den personen man vill tro på - Men är det alltid det rätta?
Kan inte bara allt detta snack sluta så att man kan få ro nångång, saker är redan jobbiga som dom är !
Jag har en erfarenhet av att tro på den personen man vill tro på - Men är det alltid det rätta?
Kan inte bara allt detta snack sluta så att man kan få ro nångång, saker är redan jobbiga som dom är !
allting har sin tid
Det är verkligen så. Allt har sin tid och allt tar sin tid.
Det är viktigt att man vet om att allt man gör och allt man säger får konsekvenser, bra eller dåliga.
Man vet aldrig vad som händer imorgon.
Men för mig just nu, ser det ut som att allting har sin tid. Och jag ser framemot morgondagen, för jag vet att den blir bättre.
Jag är glad för det jag har just nu. Och har inga avsikter att förstöra, utan bara att göra allting bättre.
Mehdi, jag älskar dig och det kan inget ändra på! <3
Det är viktigt att man vet om att allt man gör och allt man säger får konsekvenser, bra eller dåliga.
Man vet aldrig vad som händer imorgon.
Men för mig just nu, ser det ut som att allting har sin tid. Och jag ser framemot morgondagen, för jag vet att den blir bättre.
Jag är glad för det jag har just nu. Och har inga avsikter att förstöra, utan bara att göra allting bättre.
Mehdi, jag älskar dig och det kan inget ändra på! <3
fikadags
Ska på fika inne i stan idag med Najda. Det var ett braaaa tagsen jag träffade henne sist så att det ska bli riktigt roligt att träffa henne igen..
Ska göra mig ordning och så bara. Ska ta en "för-kaffe" nu hehe :)
Får hoppas allting vänder nu ! Vet att han försöker på sitt sätt....
varför ?
Jag fattar inte vad det var som hände och hur jag blev sån här.. eller hur jag låter mig själv känna såhär.
Nu är det inte så jävla bra och jag försöker, utan någon som helst av respons. Jag försöker hela tiden men på något sätt så når jag inte riktigt ända in... när det är bra så är det bra och när det är dåligt är det också bra.....tydligen så är jag den enda som inte tycker att det egentligen e så jävla bra...
men ska jag bara låta det fortsätta utan att säga något ?
Nu är det inte så jävla bra och jag försöker, utan någon som helst av respons. Jag försöker hela tiden men på något sätt så når jag inte riktigt ända in... när det är bra så är det bra och när det är dåligt är det också bra.....tydligen så är jag den enda som inte tycker att det egentligen e så jävla bra...
men ska jag bara låta det fortsätta utan att säga något ?
Ibland vill man bara skrika
Ibland känner jag verkligen så.. att jag vill bara skrika ut till hela världen vad det är som springer runt i mitt huvud. Fast jag egentligen inte vill att någon ska veta. För det jag tänker är om saker som bara jag vet om och som jag inte ens har skrivit i min dagbok för att jag vill inte ens höra eller kunn läsa det själv.
Det är inte alltid som jag tänker på de här sakerna, utan det kommer periodvis. Som nu tillexempel. det var ett tagsen nu jag kände såhär men nu sitter jag är. Precis hemkommen från bio med Emelie. Och när jag nu sitter här och inte har någon att prata med eller inget ljud runt omkring mig. då är det bara mina tankar som hörs.
När fan ska jag sluta med detta ? Den enda som i slutändan råkar ut det är jag själv.
Tänkte idag att man kanske skulle börja gå hos någon och prata typ en gång i veckan igen. Gjorde det i ett halvår typ för nåt årsen. Men vad hjälper det? För jag säger inte sanningen ändå.
Antingen får jag gå runt och vänta på att det ska dyka upp i mitt huvud igen, eller så får jag göra nåt åt det.
Det är upp till mig.
Det är inte alltid som jag tänker på de här sakerna, utan det kommer periodvis. Som nu tillexempel. det var ett tagsen nu jag kände såhär men nu sitter jag är. Precis hemkommen från bio med Emelie. Och när jag nu sitter här och inte har någon att prata med eller inget ljud runt omkring mig. då är det bara mina tankar som hörs.
När fan ska jag sluta med detta ? Den enda som i slutändan råkar ut det är jag själv.
Tänkte idag att man kanske skulle börja gå hos någon och prata typ en gång i veckan igen. Gjorde det i ett halvår typ för nåt årsen. Men vad hjälper det? För jag säger inte sanningen ändå.
Antingen får jag gå runt och vänta på att det ska dyka upp i mitt huvud igen, eller så får jag göra nåt åt det.
Det är upp till mig.