Visst är det så, men vissa saker bara händer. Jag kan inte förklara med ord varför jag gjorde som jag gjorde. Men å andra sidan så märkte jag inte av att du kände lika dant  tillbaka för du visade det inte direkt tydligt. Och så som du höll på den kvällen, det var helt enkelt oacceptabelt, men det jag gjorde är ännu värre, oförlåtligt.

Ärligt talat skulle jag skita en person som mig om jag vore du. Men allt detta har fått mig att inse att jag hade verkligen kunnat bli kär i dig! Jag trodde inte att jag kände såhär för dig förräns igår. Vi känner ju inte varanadra as bra och har bara träffats ett par veckor, men det har tydligen räckt.

Jag vill bara prata med dig och se dig i ögonen. Men det lär ju inte hända, om du ens vill ha något mer med mig att göra..

Det är så typiskt, när jag väl kommit över min rädsla att bli sårad och lärt mig att lita på någon annan än mig själv så fuckar jag upp allting, för vad? ingenting alls. Helt onödigt som lika gärna kunde förbli ogjort.

Jag ångrar att jag inte gick efter dig, pratade med dig där och då!? Då hade jag fått reda på sanningen med en gång istället för anta att något hände och gå direkt till att göra dumma saker.

Men imorgon ska jag träffa dig på ett eller annat sätt! Jag måste verkligen få prata med dig, om du efter det inte vill ha med mig att göra så har jag ändå försökt och fått veta hur du tänker.Jag kommer inte att ge upp förrän jag har fått prata med dig ordentligt.

vill bara kolla in i dina ögon och säga förlåt !