Okej såhär är det.

I hela mitt liv, har jag blivit sviken på ett eller annat sätt.
Av mamma, kompisar, killar,, skolan...

Det har varit allt ifrån opålitlighet, otrohet, kompisar som hållt på med killar jag håller på att träffa, folk som snackat skit bakom ryggen, undanhållt viktiga saker, ja you name it.

Detta har gjort det jätte svårt för mig att lita på någon annan. kan knappt lita på mig själv ibland.

Alltså. Det gör att jag har väldigt svårt att tro på vad min nuvarande pojkvän säger att han gjorde i fredags. Han har sagt exakt vad han gjorde och vilken tid allt osv. Det stämde överrens dock, med vad jag redan visste som han inte vet att jag vet. (hoppas det inte blev för krångligt)

Men jag kan inte släppa det. jag sa till han att om han säger att det är så, kan jag inte se någon anledning till varför det inte skulle vara så. MEN jag går runt och tänker på det hela tiden.

Även om det nu gått 2 dagar, så har jag faktiskt all rätt i världen att ta upp det med honom igen.

Jag måste veta- och måste få han att berätta en gång till. för att vara säker på att han inte undanhåller något.

det är konstigt. Hur han, från att jag pratade med honom strax efter 23., då han var hemma hos en kille, som jag såklart inte känner, i Partille, till att hans mamma hämtar honom, på nåt sätt, i öjersjö, vid halv 12. och att han somnar!!!! klockan 12. när jag ringt precis innan 12 och han inte svarat, jag skickade meddelande till han 23.59 att han skulle ringa. lite efter det ett meddelande till, lite efter det ett till. och sedan ringt nästan oavbrutet hela natten.fram till typ 5 på morgonen. sedan vaknat klockan 9. ringt ända tills jag fick tag på honom klockan 12 dagen efter. då har han precis kommit hem till sin mamma.

jag säger till han att han ska åka hem med en gång, att han har 10 min. på sig. han har tyken attityd och kommer hem 45 min. senare. men förklaringen ovan. jag somnade.

jag har jävligt svårt att tro på det. men å andra sidan, varför skulle han inte svara? vad har han gjort? vad är det han måste dölja?

detta gör mig sjuky frustrerad och det är omöjligt att få ett tyydligt svar från honom,


VAD SKA JAG GÖRA ? pallar inte detta längre, att gå runt och undra. Måste ta upp det igen, när han nu kan tänkas komma hem idag.