Hur det känns att känna sig liten och obetydlig...Hur det kan göra ont på ställen man inte visste fanns....

Det spelar ingen roll hur många olika frisyrer man har eller hur många glas vin man dricker med sina tjejkompisar. Man går fortfarande igenom varenda liten detalj, och undrar vad man gjorde fel och hur man kunde missförstå. Och hur kunde man tro att man för den korta tiden var lycklig?
Och ibland övertygar man sig själv att han ska komma till sina sinnes fulla bruk och dyker upp framför ens dörr...

Och efter allt det där, hur länge "allt det där" än är, träffar man nya människor som gör att man försöker igen. Då kommer en liten bit av din själ tillbaka, då kommer allt det oklara, och alla åren i ens liv som man har slösat bort...att börja tyna bort.