Något att fundera över..
Att han inte hinner tänka efter vad han vill är inte sant, som tjej tänker man ju så. Men har man ett kärleks- och respektfullt förhållande finns det inget som heter så. Älskar och respekterar man sin flickvän så beter man sig därefter och det finns ingen anledning att bete sig som en skitstövel. Och mest av allt finns det ingen anledning att låta sig behandlas av en. Varför ska man själv ge och ge när man aldrig får något tillbaka? Varför tvingar man sig själv att ständigt engagera sig i ett förhållande som allt efter att tiden går bryter ner en mer och mer? Varför?
Trygghet. Jag vet. Men hur trygg känner man sig egentligen i ett otryggt förhållande? Ett förhållande där pojkvännen slutat bry sig för längesedan och bara skärper sig när han tror att du verkligen menar allvar med vad som egentligen är ren desperation? Seriöst? Jag vet att tanken på att lämna någon man varit tillsammans med länge skrämmer en på ett sådant sätt att man knappt vet vart man ska bli av. Jag är fullt medveten om det men handlar det om att lämna någon som slutat ge av sig själv, som slutat bry sig och som bara tar en för givet så kommer känslan när det är gjort slå bort allt det där.
Jag kan lova er att trygghet inte är någon annan person, det är något man skapar själv. Sen kan jag vara ärlig att säga att den där tryggheten tar ett tag att hitta, men den växer mer och mer efter varje dag som går så det är inget att oroa sig för. Att vara kvar i ett förhållande där man känner att man ensam gör allt för att få det att fungera håller inte och tids nog kommer det ändå att ta slut.
Inte jag som skrivit, jag hittade en tjejs blogg som har skrivit, lite mer än detta men jag snodde lite :)
Tycker det var sjukt bra skrivet..för man känner igen sig emellanåt ganska mycket
Tjejens blogg som skrivit hittar ni HÄR!