Det finns dom människor som ber om hjälp och som är beredda att kämpa för att få den hjälpen man behöver, det finns de som har kämpat så otroligt mycket och som tillslut ger upp, de finns de människor som även de har kämpat otroligt mycket men aldrig ger upp, de finns även de personer som alltid allting gått vägen för, som aldrig behövt göra något utan fått allt serverat och sen finns det de jävlarna som inte ber om hjälp, utan får hjölp automatiskt och inte gör ett skit, varken tillbaka eller kämpar utan tror att alla andra ska göra det åt dom!

Jag själv är en salig blandning utav allt detta, Jag har alltid haft något problem av något slag, jag har ibland bett om hjälp och då fått det, men har inte alltid visat min uppskattning och ibland har jag fått hjälp som jag inte bett om och då har jag gett mig tusan på att kämpa och ge tillbaka. Alla kommer någongång till en gräns då man ger upp, jag har själv gett upp många gånger, grejen är med mig bara att de gånger har det lett till något bra.

Jag vet att de gånger man får hjälp men blir arg, säger emot eller helt enkelt bli ledsen.  Man vet att personen som som vill hjälpa har rätt, men ibland är det hårt att höra sanningen. Det är svårt att acceptera vissa saker när man inte har en aning om hur man har hamnat där... Alla måste i alla fall tänka om. Även om personen förstår en och egentligen vill ge en klapp på ryggen och säga det ordnar sig, allt kommer blir bra. så MÅSTE man ibland låta bli, Hur mycket man än vill ge den en värmande kram och kanske inte säga något alls utan låta ögonblicket passera med en känsla, så måste man skaka liv i personen och säga till. Tyvärr, men det är så vi människor fungerar, man behöver någon som ruskar liv i en, skäller på en så att man förstår allvaret.

det blev kanske lite rörigt, men jag hoppas att någon förstår vad jag vill komma fram till i alla fall :) :) Människor är godare än vad man tror. :) Vänner vill varandra väl och ingenting annat! :) :)