Jag hatar den känslan när man vet att man kommer att bli besviken... om aldeles en liten stund. Man har det liksom på känn och ändå blir man lika besviken när det väl händer, det spelar ingen roll hur förberedd man är på att det kommer att hända!

Tror nog att det har med att göra att man ändå nånstans där inne hoppas och bara beeeer att det inte händer. För hoppet är något som alltid lever inom mig, jag tror alltid att allting löser sig.


Hoping for the best But expecting the worst


Jag hatar mig själv för att jag låter det ske..