Läste precis Amanda Widells inlägg med samma rubrik.

Jag håller med till 110%
Det är precis så jag resonerar och säger till mina vänner när dom är i tveksamma relationer!
Men seriöst.
Jag då?
Varför är det så lätt att sitta och ge bra råd till andra, säga vad man tycker är rätt och vad dom borde göra när man själv inte gör det?

Men jag har en bra pojkvän, jag VET att han skulle ställa upp i vått och torrt, han skulle rädda mig framför sig själv, han bryr sig och han är en otroligt bra vän. En av mina bästa vänner! Och vi klickar så bra, har samma humor, skrattar åt samma dåliga skämt, vi liksom hör ihop ♥

MEN! han lyssnar inte, eller han lyssnar men han förstår inte. Det är en sån liten grej som spelar så stor roll.
Det är så man inte vet vad man ska göra. Man ignorerar det för man orkar inte. Men när man kommer till den punkt då man säger stopp och man vill inte vara med längre, ska man göra så då? Som Amanda Widell Säger: Gör om, gör rätt, gör slut!